In love I trust

Jag hatar när det är såhär och det gör ont i hela mig. Jag hoppas allt blir bra till slut. Hur det än är och vart vi alla befinner oss så älskar jag er, mest av allt på jorden.

Hängt i skolan en sväng idag, fick inte jätte mycket gjort men vad gör det om hundra år?! Vidare på stan med Valle och Robin, det var trevligt. Har införskaffat mig både träningsskor och träningsskor. Fan vad peppad jag är! Mitt liv kommer nu inte bara handla om rökning och vin utan även träning också ;) skämt åsido.

Jag har även lärt mig ett nytt sätt att ragga killar, nämn att man har ett Playstation hemma och du har tre karlar hemma i soffan. Så kvällen ska spenderas med killarna med tv spel och film. Det ska bli mysis!

Satt och funderade på 2011 och allt det året kostade mig.. Också vad det gav mig. 2011 började som ett vilset år och ibland har varje del av mig gjort ont. Hur hittar man rätt väg när man inte vet vart man ska? En trasig själ i desperat hjälp till att lagas. Jag är på rätt väg nu tror jag, jag vill inte känna allt det onda mer. Åtminstone kunna hantera alla känslor som sköljer över mig som en våg ibland. Livet är läskigt ibland och ibland väldigt ensamt utan att egentligen vara det. En kärlek så stark brast, idag kan jag fortfarande undra hur det gick till.. Så obeskrivligt sjukligt kära och det dog. Jag sörjer det fortfarande. För många misstag som är lätt att ångra nu. Jag saknar varje dag hur mycket jag än vill ignorera det så bubblar det över ibland. Livet tog vändningar som jag tror var bra för mig då. Att stanna och trampa på ett och samma ställe som inte var bra för mig var ingen idé längre, de gav mig mycket och jag har träffat nya människor som berört min själ på många vis och idag kan jag inte se mitt liv utan dom. Med gamla vänner blev banden starkare, vilket jag trodde be omöjligt då jag har änglar vid min sida som alltid håller mig i handen. Spenderat tid med min familj som kämpar på även när det känns så förbannat mörkt. Beundrar hela min familjs styrka, förstår inte hur vi orkat vissa gånger. 2011 gav mig så mycket, jag är så tacksam för de fina jag fått dela med fantastiska människor. Men 2011 kommer alltid vara de år då det viktigaste av allt gick förlorat.

Fortfarande sjuk och jävlig. Det suger lite. Första dagen på kursen idag med världens flummigaste lärare. Jaja det blir nog bra det här.

OC räddar mina sjuka kvällar. Seth Cohen jag vill gifta mig med dig.

Jag är sjuk, jätte hängig tjej. Orkar knappt stå, har inget roligt att säga mer än att jag vill bli frisk. Jag har väldigt svårt att anpassa mig till min nya miljö. Kan ju vara för att jag är sjuk och har inte hunnit lokalisera mig.. Vill ha min mamis.

Imorgon börjar nya kursen och jag ska knarka Ipren för att överleva.

Jag ligger nu nedbäddad i en skön säng med en go bok i en mysig tvåa problemet är bara att denna mysiga lägenhet befinner sig i..... Umeå, i Norrland, i snöstorm. Haha nej nu ska jag inte vara bitter. Tok mysig lägenhet och tror jag kommer trivas men just nu känns det konstigt att vara här och själv. Tystnaden är ovan för mig. Van vid att det alltid är ljud, mamma, killarna, en deprimerad katt eller en tv som står på hela natten. Idag är det bara jag och tystnaden. Inte jobbigt eller så, bara märkligt.

Seminariumet idag gick strålande och imorgon går vi bara till tolv och så bjuder dom på frukost och det känns fint för jag glömde köpa smör. Jag tycker faktiskt det ska bli spännande med en ny kurs på måndag, komma igång på riktigt liksom. Men först helg med fina vänner och en hals som gör ont. Förhoppningsvis går det över. :) kika runt vad Umeå har att erbjuda, tror det kommer bli ett bra år, man är ju alltid lite vilse i början.

Ville visa lite bilder på lägenheten osv men bloggen samarbetar ej..

Puuss!

Jag ligger nu nedbäddad i en skön säng med en go bok i en mysig tvåa problemet är bara att denna mysiga lägenhet befinner sig i..... Umeå, i Norrland, i snöstorm. Haha nej nu ska jag inte vara bitter. Tok mysig lägenhet och tror jag kommer trivas men just nu känns det konstigt att vara här och själv. Tystnaden är ovan för mig. Van vid att det alltid är ljud, mamma, killarna, en deprimerad katt eller en tv som står på hela natten. Idag är det bara jag och tystnaden. Inte jobbigt eller så, bara märkligt.

Seminariumet idag gick strålande och imorgon går vi bara till tolv och så bjuder dom på frukost och det känns fint för jag glömde köpa smör. Jag tycker faktiskt det ska bli spännande med en ny kurs på måndag, komma igång på riktigt liksom. Men först helg med fina vänner och en hals som gör ont. Förhoppningsvis går det över. :) kika runt vad Umeå har att erbjuda, tror det kommer bli ett bra år, man är ju alltid lite vilse i början.

Ville visa lite bilder på lägenheten osv men bloggen samarbetar ej..

Puuss!

Jag ligger nu nedbäddad i en skön säng med en go bok i en mysig tvåa problemet är bara att denna mysiga lägenhet befinner sig i..... Umeå, i Norrland, i snöstorm. Haha nej nu ska jag inte vara bitter. Tok mysig lägenhet och tror jag kommer trivas men just nu känns det konstigt att vara här och själv. Tystnaden är ovan för mig. Van vid att det alltid är ljud, mamma, killarna, en deprimerad katt eller en tv som står på hela natten. Idag är det bara jag och tystnaden. Inte jobbigt eller så, bara märkligt.

Seminariumet idag gick strålande och imorgon går vi bara till tolv och så bjuder dom på frukost och det känns fint för jag glömde köpa smör. Jag tycker faktiskt det ska bli spännande med en ny kurs på måndag, komma igång på riktigt liksom. Men först helg med fina vänner och en hals som gör ont. Förhoppningsvis går det över. :) kika runt vad Umeå har att erbjuda, tror det kommer bli ett bra år, man är ju alltid lite vilse i början.

Ville visa lite bilder på lägenheten osv men bloggen samarbetar ej..

Puuss!

Sitter nu på bussen, påväg till Norrland. Bussen är relativt tom så det känns skönt. Jag ska sova lite, är trött som en liten gris. Jag har en katt som ät självmordsbenägen där hemma. Lille buzzen vilken pain in the as han har varit hela natten.

Det tär att säga hejdå, det tär att sakna. Jag älskar mina fina. Men jag är okej, jag tror det här kan bli bra. Jag är så ledsen men glad ändå. Känslan är märklig. Men känns skönt att vara påväg, slippa ångesten jag haft dagarna innan är nästan värst.

Jag ser fram emot att bo i en mysig lägenhet som kommer vara min. Ser fram emot att mysa med underbara vänner men också att få vara ensam. Jag är en människa som måste få vara ensam, ibland är mitt eget sällskap det värsta men ibland det bästa. Ett nytt kapitel står på kartan, jag väntar med spänning och total rädsla. Men jag tror det här kan bli bra, det måste bli bra.

Jag älskar er allihopa underbara vänner.
Mamma, Emma, Marcus, Jacob och Victor, ni är allt.

Kan komma fler inlägg, den här resan kommer säkerligen bli lååååång.
Kiss kiss kiss!

Jag är en stolt tjej som har suttit en fredagskväll och pluggat konstant! Jag är stolt, det har gått sjukt bra. Snart ska jag och lillan sova, imorgon blir det häng med alla mina hjärtan! Jag är så jävla glad! Poss och nattis!

Som rubriken blir inte min fredag glamorösare än så. Ska jobba nu och sen röja under så mycket plugg som möjligt så jag kan njuta av en lördag med mina fina vänner. Min sista helg, jisses vart tog tiden vägen?!

Jaja, igår skrattade jag, konstant, hela tiden. Det var härligt, det är min nya app och min bästa jennas förtjänst.

Idag ska jag kick some as!!

Jag har saknat min blogg lite grann, saknat att skriva av mig någonstans. Speciellt nu, jobbiga dagar blandad med en lycka i kroppen. Jobbigt att den blir överröstad av känslor som känns okontrollerbara. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja.

På tisdag åker jag uppåt igen och på ett sätt känns det okej, på ett sätt förjävligt. Skönt att få träffa mina vänner jag saknat så mycket. Min fina Emmelie och min fina Kenny. Det ska bli fint och krama om dom igen. Skönt att slippa praktiken som varit en känslomässig resa med en handledare med alldeles för höga krav. Jag vill bara att den ska ta slut. Sitter i skrivande stund på tåget för ännu en dag på praktiken och gillar inte känslan av att det börjat ge mig magont den senaste tiden att åka dit..

Pluggar som en gris, har dock bara mig själv att skälla på för att jag lämnat allt till sista stund. Då får jag stå mitt kast.

På lördag har jag en dag med alla mina vänner för ett hejdåkramkalasfesthäng någonting i den stilen. Jag längtar men känslan över att behöva sakna er tär på mig. Det vill jag verkligen inte.. Och min lillan som varit min högra hand under min tid hemma, hur ska jag klara mig utan dig? Jag är rädd för dagarna utan dig. Min trygghet som alltid räddar mig när jag faller. Jag kommer sakna dig, så mycket och jag älskar dig.

Och till resten av mina vänner, ni är mina klippor. Jag skulle dö utan er.
Min familj som är det bästa jag har. Där har vi den där lyckan som ständigt finns i kroppen. Ni är bäst.

Nu låter detta som världens deppigaste och hejdå brev för alltid. Så är inte fallet men vissa dagar är inte mina och det regnar. Det påverkar min sinnesstämning.