Somebody that i used to know..
Satt och funderade på 2011 och allt det året kostade mig.. Också vad det gav mig. 2011 började som ett vilset år och ibland har varje del av mig gjort ont. Hur hittar man rätt väg när man inte vet vart man ska? En trasig själ i desperat hjälp till att lagas. Jag är på rätt väg nu tror jag, jag vill inte känna allt det onda mer. Åtminstone kunna hantera alla känslor som sköljer över mig som en våg ibland. Livet är läskigt ibland och ibland väldigt ensamt utan att egentligen vara det. En kärlek så stark brast, idag kan jag fortfarande undra hur det gick till.. Så obeskrivligt sjukligt kära och det dog. Jag sörjer det fortfarande. För många misstag som är lätt att ångra nu. Jag saknar varje dag hur mycket jag än vill ignorera det så bubblar det över ibland. Livet tog vändningar som jag tror var bra för mig då. Att stanna och trampa på ett och samma ställe som inte var bra för mig var ingen idé längre, de gav mig mycket och jag har träffat nya människor som berört min själ på många vis och idag kan jag inte se mitt liv utan dom. Med gamla vänner blev banden starkare, vilket jag trodde be omöjligt då jag har änglar vid min sida som alltid håller mig i handen. Spenderat tid med min familj som kämpar på även när det känns så förbannat mörkt. Beundrar hela min familjs styrka, förstår inte hur vi orkat vissa gånger. 2011 gav mig så mycket, jag är så tacksam för de fina jag fått dela med fantastiska människor. Men 2011 kommer alltid vara de år då det viktigaste av allt gick förlorat.
