EVERYBODY IS ALWAYS SO FUCKING "FINE".
Allt känns sjukt omöjligt nu. Jag har typ en chans på miljonen att jag får komma hem på praktiken.. Om jag äns får komma på praktik eftersom jag aldrig fixar den där jävla juridiken. Ska träffa läraren imorgon så förhoppningsvis får jag hjälp. Men tills jag inte har klarat den har jag ingen möjlighet att söka praktik överhuvudtaget. Hej stress och magont, välkommen. Jag älskar att du funnits i mitt liv i sisådär hela min vistelse i Övik. Jag måste måste måste fixa jurdiken, jag måste måste måste få min praktik i Stockholm. Snälla gud, samarbeta lite.. Mina tankar är överallt och ingenstans just nu, men framför allt så är jag ledsen. Jag tänker på mina vänner i klassen som sörjer, en av dem sörjer hennes största förlust. Fan vad livet är orättvist.
