This Too Shall Pass.

Ja nej men jag har ju inte skrivit på ett tag och och spela roll varför egentligen det bara är så att ibland sparkar livet en i arslet ganska duktigt och ibland är det jävligt tungt. Men jag kämpar på och försöker. En dag i taget. Har som sagt stannat hemma under en ganska lång tid och det var uppskattat, något jag behövde. Idag fick jag säga upp mitt rum här i övik och de var ULTIMAL lycka. Hejdå skit stad! :) Åh de känns så braaa. Men jag och Maja satt och pratade här om kvällen om att vi faktiskt kommer lämna våran fina Kenny här ensam i ett helt år och vi fick då plötsligt ont i hjärtat. Vad jag kommer sakna dig Kennyboy, och tycka så synd om dig att du måste stanna här i världens ände.. Haha. Jaja nog om det. Annars inget nytt, mycket skola, rörigt och snurrigt för mitt lilla huvud eftersom jag missat mycket nu. Men men ba bita ihop och försöka.

Annars idag har jag varit med Majan när hon kapade bort håret och wowza så snygg hon vart! Städat och tvättat. Så nu är det fint här när mina älsklingar kommer imorgon!!! Åh.helvete.vad.jag.vill.ha.imorgon.nuuuuuu!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0